domstolen fin tacksamhet för den noggrannhet hwarmed ransakningen fördes. Antonellos hade blifwit lugnare sedan hr Brint öfwertygat honom om, att han j j i stode under lagens beskydd och säledes hade att pårätna tillgodonjutande af alla t rättegångsförmåner. För protolollsjujtering och flera personers hörande anstär målet tills an tent RR rn 44 ASEA ESV SAS SAS 6 655 nan bag. Nu söretom ide annat än justering af föregående dags protokoll. DÅ Ane tonellos derwid blef tillfrågad om bet wore sanning att han någorlunda förstått och meddelat sig ä swenska språket mes kapten Lagerhamn, swarade han: NRej, endast i några sjömanstermer kunde jag yttra mig på swenska. Palm, Swensson och Sjöholm inlemnare fojtnadsralning a 2 ror pr dag, den förre för 18 och den sednare för 11 dar gar, fom te nödgats för ransakningens stull uppehålla fig här. Domstolen förs ilarade dock att af allmänna medel ide kunde tillertännas dem högre belopp än 50 öre pr dag, och denna ersättning bade de redan i förskott uppburit af t. f. år tlagaren. i Målet blef ytterligare uppskjutet. — Timmermannen Lundström, ten ende som åsåg mordet, har icke tunnat anträffas för att höras; men då han redan i Kon stantinopel, inför generaltfonjulat, afygifmit sitt wittnesmål, införes detta hur i öfwersättning från norskan: Den dagen, då lapten Lagerhamn blef mördad, hade Lundström warit bland dem fom jemte kaptenen mottagit ftyrbordswakten tl. 4 på morgonen, och har hate bliswit förste man mid rodret. Strax ester det han tillträdt watten börs de han att taptenen nere i kajutan ortwexlade med lotsen och uppmanade rens ne att lotsa fartyget in till Nonftantunspel. Antonellos hade wägrat och påstått att han icke wägade gä upp på rädet, f af fru tan att bli kastad öfwer bert. Kaptenen bare derpä inwändt: Eårant har aldrig warit hwarken min eller mitt solts mening. Sevan fomtalet afbrus tits, hare kaptenen uppkommit ä dicket och yttrat till wittnet: 7Har du hört att lotsen är nog enfaldig att tro, tet jag: stall kasta honom öfwer bord. unde itröm bare derpå swarat: Fa Deere efter hade kapten Lagerhamn till wittnet yttrat: att om han i Konstantinopel: träffate fin gamle wän Lindell, wille ban söka förmå honom utwerta hos sultanen, att greterna blefwo bortskickade från Dos nanfurstendömena. Tgonblickligen ierefter hate Antonellos från lajutan upps tommit å däcket, hållande Högra hangen under rocken, inwid bröstet. Kaptenen stod då på babordssida, och Antonellos närmade fig honom. Kaptenen tilltalade lotsen och fade: Här fe mi begge fvrarne mid inloppet till Bosporen. Kap tenen tilltalte letsen på swensåa, fom lotsen förstod. Kaptenen bad ytterligare Antonelles att lotsa fartyget in, under löfte att betala honom hwad han begär: de. (Under tetta samtal hate ingen — —Ln vr—— UWt— REN TITT ROTERAR TF J