att tända eld på fartyget. Styrmannen wille han ha fatt i, men lofwade befättningen att ide röra dem. Då Smensdjon genom en fönsterglugg begärt att Antenellos skulle lemna ut proviant, hade A. på engelska språtet yttrat: Kom ner till mig, ffa du få hwad du mill ha. DÅ S. inwändt på engelska: MNei, tu gör då med mig fom med kapten, hide Äntonellos lagt twenne strykstickor i kors öfwer wenstra peljingret samt lysst ä detsamma. Derefter hade A. gjort det bland grekerna wanliga korstecknet och bedyrat att han icke skulle skada nägon af besättningen. På styrmans befallning hade Swensson icke ingått i kajutan. Swensson hade emellertid, straxt efter det Antonellos blifwit instängd, fett ho nom slicka blodet af dolken. Antonellos hade, då han slickade af blodet, sutit och lutat sig mot bordet. Swensson wisade nu inför domstolen förenämnde ställning, hwarwid Antonellos häftigt inföll: Jag är wäl ingen fatt eller hund. På af ordföranden framställd fråga, huru A. kunde yttra fig öfver hwad Swensson omtalat innan detsamma blifwit för ho nom tolkadt, swarade Antonellos: Att han förstod fig pi gesten. Swarken före eller under resan hade, motsats till öfriga gretiska lotsar, hwmilfa burit dolkar ömsom i gördeln och öm fom i stöfwelskaften, Antonellos ide burit någon dolk. Den dolk, hwarmed han utförde mordet, wore dubbelt så stor som de, hwilka grekerna bruka bära på sig. Hwarken kocken Sjöholm eller någon ans nan af besättningen hade haft någon dolt. Kapten Lagerhamn hade icke warit sträng mot besättningen, utan behandlat dens samma utmärkt mil. Antonellos frame ställda smutsiga angifwelse mot kapten L. bestreds af Swensson, såsom till alla delar ojannfärdig. Kocken Franz Oscar Conrad Sjöholm hördes terefter och hade hufwudsakligen nästan enahanda uppgifter fom ESmwenssons. Att, såsom Autonellos uppgifwit, hafwa innehaft dollen och blifwit den jamma för mordets söröswande beröfwad, bejired Sjöholm få mycket mera, fom ban war till kojs då mordet begits. Witsortate kapten Lagerhamns gorhet mot besättningen samt för säkrade att Antonellos beskyllning mot kaptenen wore osanning. Autonellos derefter tillfrågad, hwarföre han icke wid förhören i Konjtantinopel giort sörenämnda angifwelse mot kaptenen, swarade: Jag lofwade Fkaptenen att ide tala om det, utan skulle han. få fin wilja fram, då mi kommo till Konstantinopel, men der tänkte jag rbme ma ifrån honom. Då Antonellos af domstolen gjordes uppmärksam på att han icke talade sanning, swarade han: Det är märkwärrigt, här liksom i Kon stantinopel påstå de att jag talar ofanning, då jag talar fanning. Antonellos advokat, härarshöfring Brink framställde ätslilliga frågor och anmärts ningar, hwilka bleswo i protokollet ins tagna. Hr Brink förklarade derefter Å