Norrländska Korrespondenten – 4 januari 1860, sida 3

na gerning, eler skall jag ewigt båra min dom inom mig och, oaktadt Gurs nårmwas ro, fafna känslan af all himmelft falighet. Döådlige! fade Engelen, hwar finnes locksaligheten om ej inom ditt eget bröst? Hwari fan hon blomstra för dig, fom ej är fri från fel och willor — blott deri, att bu med hela din kraft känner dig mwerk fam i det goda, att du eger en innerlig kärlek äfwen för den ringaste af dina brås der, och att tu under ben bittra smärta öfwer dina fel ej förlorar känslan af din sjäåls medförda wärde. Adl men detta grymma elände under långa ärhundranden. — PHet fal i Sfapareas flora plan förs wandlas til sälhet. Du har icenkånt big sjelf i den swaghet, igenlän nu Ho nom i fin herrlighet. Och Engelen böd molnet. — Med år stans dån lessades det ifrån festet, och wid Gngelens hand nedfor Las Gasas till längre rymder. Certs.)