för Ritets Ständers handläggning och pröfnins har warit frågan om Danazarf. Åmanligen har eu dylik fråga uppstått fålunda, att den Commun, inom hwilken Danas arf fallit, hos Konung och Stun der å dt ansötning om, att af en elfer nan orfat det fallna Danazarfivet måte ullfalla samma Commun. Utgången af sädana frågor har också nästan alltid blifwet den, att ansörningen bifallits och Kronans rätt terwid bliswit esterstänkt till förmån för Communen. Sådana Ritels Ständers bessut i dyr lita frågor funna ej heller annat än på det högsta gillas, få mycket mera fon dot ide synes hafwa nägra skäl för fig att, dä en person aflider utan attecfterlemna nägra arfwingar, samt utan att hafwa om sitt bo lagligen förordnat, Staten skulle till hans qwarlåteuskap ega närmare rätt än den Commun, eller församling der den aflidne mid dödsfallet haft sitt hemwist och der han troligen oftast ärft eller förwärft sin egendom, samt der han pä sitt sista åtnjutit mäns skap och wård; tvärtom bör i detta af: seende det lilla enskildta samhället få åts njuta förmånsrätt framför det stora ges mensamma, och då till en sålunda plötaligen uppständen owäntad och liksom of wanefter kommen arfstillgäng ingen torde tunna anses ega bättre rätt andet ifrå gawarande samhällets fattige, få synes mig att desse borde förklaras för de närmaste och rätte arfwingarne till Das naearfivet. Med anledning af hwad jag sälunda hatt äran anföra, samt då derjemte bes loppen a Dana Arf oftast äro ganska ringa, och säsom EStatssintomjt betraktade särdeles ykmelisa, får jag wördjamlis gast föresl å: Att Nikets Åyslsa Ständer måtte för fin del beflu att Kronans och Statens rätt fitalladt Da naearf, äfwenson förant arf fom l i 14 kap. 2 S AÅr0rra Balfen omjöre miles, måtte för framtiven upphö ! ra, och i flället arsametel få tillfalla de fattige i den förjame ling der den aflidne personen efter bwilten dylitt arf fallit, wid dödåfallet haft sitt rätta hemwist, samt att, wederbörande lagrum i 14 och 15 kapitlen nämnde Balk blifwa ändrade till öfwerensstämmelse hirs med. Om remiss af denna motion, till iwederbörligt Utskott får jag slutligen ödmjutaft anhålla. Stockholm den 18 November 1859 Den owanliga händelsen har, enligt A. B., den 28 December inträssat, att ett riksstånd benagnat fig of ben fränn A Ä tt uti 21 F R. Dt wa fina medlmmars tompelcas. Det är borgareständet, fom med stöd af näm re L utvoterat den för staden Waxholm utsedte representanten, hr Rathsman, hwilken, wald i egenskap af rårman 1 nämnde stad, i dag, försedd med ivederbörlig pollet, skulle i ståndet taga sitt ins trätde. Beslutet, fom fattades genom LLcllt, a ( — i