Norrländska Korrespondenten – 4 januari 1860, sida 2

mål snart hang ågon af sömnen. Plötss ligen tyckte han fig fe himmelens stjernor under fina fötter, på molnen ingick han i en omåtlig rymd och fåg på af ständ ett högtidligt mörker, endast genom: brutet af några strimmor från det gudomliga ljusets fälla och skaror af andar fwåfs wade på mågen till eler ifrån werldarna. — Knappt hade hand ga flådat och hang fjäl beundrat allt detta, då en Engel med domarens stränga blid stod framför hos nom; i den wenstra handen hållande en skrift, fom han med den högra uppmedlas de. En dörsryening, lif den hwilken ffafar missvädaren wid åsynen af det ställe, det han skall dö, genomfor den bäfwande gråhärsmannen, då den Orötlige först ut: sade hans namn ech wisade honom sedan alla de högre, ädlare kraftet, fom woro netlagda i hang själ, och de bättte sköna. re böjelser, fom funnos i hans hjerta, samt de många anledningat och wådelser tid dygdens utäfning, fom blifvu honom. erbjudne: så att han tyckte, att allt det qoda, han uträttat, blott kommit ifrån Gud, och att intet annat tillhörde honom, än misstagen och felen. Nu då Engelen begynte igenomgå hans