W— Ham upptäckte snart huru swårt det sått hans mor till hjertat att öfwergi fe wa fit fordna hen, hwarifrån fattigdomen drinvit enn ie. Wid efterfrågan fent: ban, att läge be ten lunde återfås, medan bon helt nyligen blifwit upplås ten ät titt folt. Den tid han egnade till husets och Ki genhetens 51 uttomliga iständsättante war ytligt amwänd. De sönderslagna fensiren gjordes nya, wäggarne putsades, jorttäpporna nygräfdes och plan:erares, i olank om häckar Återjrälldes, ända till gamla porten iterflällte i sitt ford: na äk, ec han föresatte sig att nästa är ssulle, likasom i hans barnår, en mins stock ranka sig deromtring, samt bjuda den frukt och grönsla som hans syster i lifstiden så älskat. Han sötte titlita att från särskildta häll få äterköpa de möbler och husger rådssafer, hwilka siäri afyttrade för nöd siull, oc hwilta han i fordna dagar hade högt wärterat; ech uppbjöd hela sin förmåga att skaffa glädje, trefnad och lugu åt sin älskade mor. Nlar och säll war den morgon, DÅ, stödjande sig på sonens arm, och de snyggt tlädte barnen hand i hand gående jemte tem, entan närmade fig det kära hems met, hwarifrän hon, fattig och tröstlös, har bortgått. De hon ett ögonblick stannate wid dörren, sattates hon af en hängifwande eutsäglig ktänsla af tadjame het för den återwunna dygren hos den warelse, hon mest älskade på jorden. Det tunde stönjas att enahanda tankar fys: selsatte honom, ty ban tryckte ömt hennes hand och fare: ETe denne din fon war död och är åter lefwande, han mar jörlorad och är återfunnen. (Slut.) Do