44.— 0 — 2 Sundswall den 31 December. Efter en längre tids ofta förnyade snöfall, iuträffade i går afton töwäder, fom ännu fortfar, till minskning i den ymniga snömassan. — Kongl. Swea hofrätt har, med bifall till borgmästaren E. von Stoctenströms ansötning att han, för att dere da fig till oh werkställa flyttning till Hernösand kunde erhålla ledighet från borgmäftare-beftillningen derstädes uns ter Januari, Februari oh Mars månas der instundande år, den 20 innewarande December förordnat rådmannen G. P. Rönblad att nämnde borgmäftare-deftillning uuder nyssberörde tid fortfarande förestå. — Man läser i Göteborgs Handels tidning för den 22 December: På Handelsföreningeus kallelse hade i dag wid middagstiden några af stadens skeppåredare och handlande infunnit fig i föreningens cessionsrum, för att ber fluta i fråga om en skrifwelse till K. M:t rörande förfäktandet 4 Swerges sida wid don blifwande konaressen i Pas ris af grundsatsen: helgrhällande af enstilt egendom på sjön krigförande nationer emellan. Ett förslag till en sådan skrifwelse upplästes af Handelsföreningens ordiörande, grosshandlaren J. Ekman, och blef denna framställning enhälligt godltänd och antagen. Den skulle genom någon af stadens riksdagsmän framlemnas wederbörlig ort. — BWermlands-Tidningen berättar om en liten rätt rolig mystifitation, som skall hafwa egt rum wid tonungens ankomst till Carlstad: Fram på aftonen hade stadens tienite förrättande borgmästare, i full uniform, jemte rådet, infunnit fia mid wästra tullen, att med ett för tilljälet lämpligt tal i underdänighet helsa H. M. mil kommen från brödralandet. Stadens salutbatteri stod afbröstadt på Salttorget och kanonserwisen med brinnande lunta war redo att, wid första signal om den sungliga foriegens antågande, ae fyr. Många of stadens inwånare wandrade i bet wackra månskenet, dels mid tullen, tels på westra bron och stora torget, fördrifwande tiden med att beffåra ren på sandgrundet wid Biskopsudden arrvans serade illuminationen med kulörta lam vor jemte åtskilliga fyrwerkeripieser, fom rer afbrändes, äfwensom mareschallerne så torg och gator. Slutligen, efter lång väntan, tommer en stafett, tilltinnagifz vande magistratens ledamöter, att nu kulle kungen snart komma. Kort vers fter fer man hr landshöfding Oldewigs vagn passera tullen; men kungen? Han var och förblef osynlig i tullen den wällen. Efter någon stunds ytterligare wäntan om bud från landslöfdingeresidenset, LLLNVÄLUEÄÄÄ AA —