Norrländska Korrespondenten – 28 december 1859, sida 3

När jag tänkter på min fordna willa, Står mitt blod af idel fasa fiir, OM jag tör af ånger tusenfallt; Jag mitt lof åt wåren ensamt delat, Hurta höst, förlåt mig hwad jag felat, Tu är äntå rronan utaf allt!