Norrländska Korrespondenten – 28 december 1859, sida 3

—ä A rå dia söma ech försscistrina. Hm samtalare ej met tågen Huang egna tankar mnäro honom nog ett jrssla. Då ban fom nåra bet stäfle ber han mar fodr, funde han fnarrt långa bant på fin otär hadet. De fnabba bjulen tucktes ide gå hasl:gt nos, och afsändet gtånslöf förlåns das. Huhlemnade diligensen, hwelten ej bade fin måg if den del of byn der bang föraterarå feja mar beläger; han uppfökte ensam siälet. Hen wile gerna mid fin ankomsst wara abdeles otand och han glad de fig åt den angenama öfwerraskning han snart stulle äftadkomma. !Deesa llippor, denna flod, kunna de wara desaome? Hufal just samma hus! edt lönnen fom beskuggar det. Men tråd. gärdsrlanset år nertifwet och borttaget. Hwar är ten rodwårling fom sostet Mars areta plarterat:3 Han war råta att upplysta furfan — att stynda in, fåsom i fordna dagar. Men andra tonkar foms mo öfwer honom, ech han klappade are tiat såsom en främmand-; återigen något härdare. Hmn år de: 2 (Forts.