Norrländska Korrespondenten – 28 december 1859, sida 2

— WW22 — —— — —— — marner! Jag will härbergera dig denne natt, fom med mig hem. Han! Hem! topade den ännu efte ruset yrwakne, liksom han ej förstått ho nom. Och då den wålgörande mannen tog hang arm, flod han twekande och upp: repade, men i mildare och ömmare ton: Hen! ect hem? Hwad! mig, en syndare? och ett utbrott af tårar lindrade hans drännande smärta. Och då den målpgö rause mannen ladsogare honom iill sitt eget hus och låt honom hailla i en gor fång samt intlade honom tröst och hug swalelse: hörde han ej då från höjden det dlura genomttängande ljudet af Mästarens: Jag war sjuf och j sökten mig, i fång: lse och j kommen till mig. Hwad j hofwen gjort en af dessa, det hafwen j gjort mig. Med den återkommande dagen uvpmwatk: nade den skuldbelastade, förödmjukad och modfälld. Spälkt genom lidande och blid kad genom en gorhet, fom han wisste war ra alldeles oförtjent, utgjöt han en brinnande bön om biständ i det stora bättringawerfet. Han mar glad öfwer den snaca hjelp, fom bereddes honom genom hans mälgtrareg anbud, att ingå i tjenft