Norrländska Korrespondenten – 24 december 1859, sida 3

Nåra hårintil. Se der, gofe, meptag denne hvggelige unge mannens saker. Jag mill wisa er wägen, Hetre. Det förnåme sta tillhäll för alla muntra, hederliga och lifliga fjömån. Pätagligen hade han råkat ut för en bedragare, en sådan fom Engelska fjömåns nen få uttryckssuilt benämna landthaj. Frestelsens oh wanans makt blefwo honom öfwermåktiga. Nåäåkan oupphörligen derusad af starka roder förswann hela hans lilla så tungt förwärfwade egendom, utan att han wisste huru eller hwarthän. Jnnan kort stod han i större skuld hos fin rofgirige wård, ån han kunde gottgö ra. Hans kista, tillifa med hela hennes innehäll, annammades säsom betalning, och har wandrare nu omkring på gator: na, uselt klådd och halft wansinnig. Sedan dimman af hons långa rus skingrats, swäfwade de förfärligaste skepnader får hans indillnirg. Goda. men under trycta föresatser och smelta laster uppstodo ur hang sjudande hjerna, ronlande pan. nan, hånade oc anfältade honem, säsom spöfllga plågoandar. Wanskapliga djur grinade och nickade emot honom, och om han försskte fly undan, tyckie ban fig fe