Norrländska Korrespondenten – 24 december 1859, sida 1

—AcLet:2rf—42ttAe1.i-ic— ——— —— a 7 rr, smör 13 rdr, salt lar 6 ror, fil 4 rdr, talg 7: 50 a 8 rer, tort fårs kött 4: 50 a 5 over pundet, allt nn. — Hos nämndema nnen Er. Eidcre berg i Tuna och Bergom upplem, uu ber nästl. tisdags afton, wåd deld, hwar wid en brbage oc basarejtnga, jam te stall, nebbranm: dock bleswo te stalle warante hästsreaturen lyckligtwis Årlade. Hurn elden uppl: mmit är ännn os bekant. Byggnaden säges wara brands försäkrad. — Om wi littills haft att annuila brist på önssadt snöföre, få hasfwa tvi nu att tilllännagifwa, att denna brist blifwit askulpen genom riiliga snösall, fom synas bereda mer än tillräklig tillsäng på tet för trafiken och skogelörfor cricrrerliga förrädet. — Wid mterrättelsen i förcgåäcnde nr om te böter, hwartill för stöld tac lade Sjödin och Thunfors wid härwarande rårhusvrätt blifwit fällda förfölvt för fylleri, finnes nppgifwet ver 50 öre, men bör wara 5 vtvr s. m. få att hela börcssumman för PUSlerauppgär tll 155 vev. J anlednina of en Vinfin artikel i fednasteln ret af Sen dewalis-Prsicu, rös rande af niig Manmiiat prediletur på jultagen för stadens nbe komm irister, i hwi llän artilcl, nudertecknad: bäpsan: lin nasmetlemmar , yitras6, art bet Pfrån s:era hall wäckt en wiss förundra att iemministern ide hel: re fått nypträda i böamessan än i ettesönaen, för att göra fin inträresprerikan, får jag härmed upps lysa, att tenna anortning war med niknes for renskommelse länges ran tppgjerd, innan jag ännu hade mia bes ont. att nåägon snärslir öåmevlem wille hafwa det annariunda, anscende få wäl iom: minifiern, fom hr, att juldagens ottesång, som wanligen befötes lika talritt, som någon höamcssa, ingalunda wore den minst passande för on ny predikants inträde i lyrlans tionfi För att likwäl äfmen härnti gå mina gota förfams lingemedlemmar till mötes, bar jag, efter artikelens genomläsning, erbjudit komministern höamessan, tå jag wore willig att i stället öfwertaga ottesängen, men derwid erhållit tet fwar, att han heldre wicblifwer ten resan träffade ans ordningen. Miag återstär säledes efter detta frultlösa bättringsförsök, endaft att hos vjörsamlinasmetlemmarne i fråga anhälla, att, om något widare finnes wara att erinra i afcende på den öftvere enstomna iyräiliga tjenstgöringen, detta må anmälas heltre hes mig än i on tits nina, och det så tiriat att jag fan buifs wa i tilli älic att gå bhwarie få lätt nppfylld önskan, som ben nu yttrade, till mötes. Yafier. — uppå af kapellpredilanten i Lets