Norrländska Korrespondenten – 17 december 1859, sida 3

AiAi SLDLS. De fiol lila bra fom Stodholms blinda Galle, Han roade oss med fit spel, de muntra ste polstor fom satte fötter under folk. Han höll fig helst i mårfen och spelte; arbetet gid friskt undan, ty musiken roade folfet. Alorig har ankaret lättats få qwickt, fom då wi lade ut från Alerandria den gången. Han hade bara en liten fate til fiol, men den mar få gäll, att den tog ofwer alla andra ljud, tid och med fas nonskotten. Winden war sådan, att wi på mågen måfte hålla under afrikanska landet. Wi gingo långe med laber kultje och bowenbramfegel, men mot middagstiden blef det full stiltje, få att wi ide kommo ur fläcken. Solen sken wärre ån hår i rötmånaden; jag och min skeppsbrutna wän sutto ifar iutan, erucko greliskt win och rökte wåra pipor i all ro. Spelmannen satt i märsen och gned sin fiol, få att marswinen kommo skocktals och dansade Hambopolska kting briggen. Alla gastarne omdord, både mina och min wåns, dansade på däcket med bwarandra, få att det dänade, fom om äskan gått.