Norrländska Korrespondenten – 17 december 1859, sida 2

ST UN TITT ESSENS TS T.F FEET Han befriades ur sitt fängelse; det war en itländare; den dumma besten hade fivurit på irlåneffa, fom ingen förstod; hade han låtit höra engelska flrart, få hade han sluppit genast ur buren. Karlen war lyckligtwis oskadad, tv boge sprötet hade gått in på sidan om honom. Wi seglade derpå til Multa, och der aflemnade jag både skollerkur och fatt; fiol lerkuren hade bliswit upplagad och nyffildrad, och farten ganska belåten med födan under fården. Jag låt anmäla händelsen för befälet, och en hög officer fom ombord för att underföfa saken. Det år otroligt hwad ni säger, fade han, ni måfte fåga fanningen. Molord, swarade jag, den som icke tror, han warder fördömd. Ea swenst steppare ljuger aldrig. Men hwad hade ni att göra så nära en engelsk skyllerkur, master? frågade han. Hwad har en engelsk skyllerkur att göra på en spansk udde? frågade jag. Det war en kinkig fråga till en engelsman. Di log engelsmannen och fade: ni år en luftig furre mastet; i alla fall gjorde ni rått, fom gid bu upp med både fart