Norrländska Korrespondenten – 14 december 1859, sida 3

A — köpmannen lika ewgia son en dsna, fom går och torfar På landbaden; iy bwår oc en hat fin smak. Ca timma efter mer förgid, utan att något ord werlades. Skepparen snusade och bjöd Grosshandlaren twärt öfwer pulpeten, men denne gjorde en nekande ärbörd. Slutligen fade Grosshandlaren: vet blir för ledsamt för Herrn att fitta hår; stig upp i wäningen och se fig omfrinig der så långe! Stepparen refte fig, och gid ut mev lifo fåfra steg och något böjda knån, fom om han gått på dåd i håg sjs och sedan upp för troppan, fom om den warit en Eylit af fallrep på fidan om ett stepp. Ändtligen fom han upp i wåningen. i Der war högre tid taket, ån han war wan. Ehuru mådler funnos der i öfivers fler, tydte ban, fom lefwat sin mesta tid i en trång fajuta, der minsta wrå begagnas, att hår war godt rum föt mycket mer får ker. Han funderade en fund på att fufs wa om allisanmans på ett jjöförnuftigare fått, men slog det snart ur hågen. Han wandrade igenom flera rum, och fåg på granna taflor i förgylda ramar, utan att funna fästa fin blid wid någon.