Norrländska Korrespondenten – 14 december 1859, sida 2

AAÄAAA . ÄA fe och efter många äfwentyr på den fore miga sjön slagit fig i ro vå landdaden. Han hade i allting fin egen smal, olik alla andras, oc en fådan enwishet i fina wyden, som endast fan finnas hos en Skevpare, fom i 30 år fört oinsfränkt befäl ombord. Bans religion war den, att gudben, fårtallade han Gud, emedan asfltis en Skeppate kallas-så ombord, låter winden blöfe, huru han behagar, men ätt mennifran får styra, hwart hon will och kan. Hhnas filosofi lodde få: att hwad han iäntte sjeli, det war den bögsta wisheten. Huc eflettt bjöd, art det wodsaste, man lunde fe, war ett wål riggadt stepp i full jart på fjön. För öfrigt war akt bara strunt. . Hans politik war att den, fom ide Inde de, hwad Kung på land och Skeppare ombord befallde, flulle stjutas eller hängas på rånoden. : i Gubben hade i 30 år alltid ätit fin middag fl. 12. Han ansåg den, fom wil le åta fednare, säsom en ofunnig warelse, hwilken ej förstod art taga ut midvagslinien. (En gäng bjöd hans redare honom på en Sökdagsmiddag; ehuru han wanligen