Norrländska Korrespondenten – 14 december 1859, sida 2

— en äå enslid, Gardon, — ropade jag, hastigt ryckande till mig: en Ebuadt af de eftetapade sedlarne; — mig tydes, att man icke har framlagt på docdet den af Mortoa fordrade msasen, to dessa fertar åro falffel — Hunt! hwad rör det via? — gen målde. Sandford, störtante på msför att, oda från mig fedelbundten mMen jag war hfafnabb; fom ban, ot satte min pstol för bröftet på honom. Hela rofwurebandet samlode sig larmande oukting-oss: Morton detrokiade uppica hn med stirrande blickar ide wetande hwad han skulle tänka derom. Rid ifrån honou dåsja paper! — rår lade Sandjord, skummande af raseri; grip hor om! stryp honom! — Åtta dig, eländig:! — topode jag. — din stund år tommen. Kaurtatcr, trå den m och gören er Pug cc J samma ågondlud inttängde de ai tor. ttooten Uuppfållde poligbetjentersie t falen. Dofwade och förlamade wid dennarplots uga andlid förfofte skutkarne, ehuru flere diand dem woro bewåpnade, intet moi nånd, utan lato söra fig i fangelsa. Tre af dem, och främsn Santsot7, domdes till