2— ——— —ö0———— BV ett t nattlig spelbusäfwentyr i London. Forisfr. föreg. su:r.) Derpå närmade jag mig dårten och kur nade Den, llsom wille jag undersöta hwari från dnältet tom, fom bade uvrsteäci oss. Tiu min innerliga glär ie säg jag, att före noten ad. frapperne woto besotte af en tehert volisdetjentet, hwitta i djuvast wsst nad afbidade hwad fom komma skulle. Jag månde tiubako NU bordet, mid bwilket Morton fatt. Han insatte fina fida pen ningar och — förlorade. Han rtecte fy, med förwitrade dlicor, dörsblel och ett stri af fötbannelse bröt fig wåg genom hang sammanditna tänder. Sandford och hang (amrater gräfde i högsta förtjusning, ut de röfwade fratterna. — Clåndigei gemene skurt! — ropade Morton, itet han grep honom i situpen, — du har störtat mig i förderwet, du förstätt Hela min framin! Utan twifwel, — swarade Sartfott lugni i det han sökie löggöra fig från bang grepp, — och mig wår, ant uffå ren stötte ide mslo. Nu, min båfte herie, år all et jem met sudtomligi avanteMorton detraltade honom tigonde med ett urnmpa af sortwislan. 2