Norrländska Korrespondenten – 10 december 1859, sida 3

sättom; det här gyckelspelet närmar sig sitt slut. Enligt min tillsägelse skulle twä af mås va tjenstemän, civilt klådde, infiana fig wid spelbusets port, bereda sig inträde medelst den lösen, fom jag hade meddes lat dem, famt bafbinda portwaften och förse bonom med munkafle. Jag hade odså sagt dem, huru de skulle beswara ben signal. fom möjligen komme att gif was medelst klockan i första wäningen. Sedan skulle de insläppa sina kamrater i huset, gå tyst uppför stegen, stanna i fore ridoren, till dess jag kallade på dem, och då fasta sig öfwer fvelarne. Sedan alla dessa försigtigetsmått blif wit träffade, byste jag blott en enda fars bägo, den nemligen, att spetebofwarne skulle, i det afgörande ogonblicket, hinna släcka waxljusen, förföra de folska ban toncicrna od fly genom nögon lönlig uts gång, hwilken jag mijinda ide finde. Si snart derföre spelet åter hade börjat reste jog mig och försissade mig om, att mina pistolar woro i ordning, iy jag mi ste ott en oförsonlig kamp på lif och död med de förtriflade förestod mig. (deris.)