—— D0 Ett nattligt spelhusäfwentyr i London. (Forts. fr. söreg. n:r.) Jag Hörde Sandford såga: jag swarar för honom, derefter hwiskade ban några ord i vans öra, hwarwid den andre log, oc ywilfa helt och hållet ändrade hans stänniag emot mig. Detta lugaade mig, ty ehuru jag mur försedd med pistoler, få skue jag dock Haft föga utsigt till räddning, om jag hade wådt det gemts na bandets miftanfar. Man uvpmade mig att spela. Jag wågrade i början, men gaf slutligen ef: ter, uksom om jag ide kunde moistä frestelsen; dock wille jag wåga erdujt en Ir ten summa, od man wisade mig den ars tigheten att låta mig winaa omfring 200 frans. He Morton war fördjupad i ett porti raffel. Han förlorade mocket, och när hon spelat bor: alla penningar, som bon hade på fig, utfärdade han skulosed lar. Den tadoet, hwermed man bedrog yonom, gränsade till det otrotiga. Man mäne wara blind för att icke märka bes erageiet. Men han miss:ankte ide på minna satt fins motstandares ärlighet och låt heu och hallzt leda sig af fin wän