Norrländska Korrespondenten – 7 december 1859, sida 3

rymdasle stärning några flaskor win. Sandford ispanerhet mar I det muntraste Panc, tuld of elo oh hf, och bräda De en månåd luniga antttoter Han tig i mig ett nott dote, och redan glatde ban fia at den sågar. sor ban hopvades winna öf cer mina goda föres tser och imina !öfrten tl min dbutru. KL bafj 1 på nalten frågade ban of, om wi ide wile gå med bonom, till ett etadlissement. Morton, som sedan en stund till baka somtes orolig och oslig, antog före slaget med begartrabet. — Du maste komma med, Waters — jude Sandforct; — jao tror ide, art der i de atenstarliga orftwen finnes en urs fund, fom ålägger en trogen mafe, att ide ens säsom åstäåtarc bewina ett fört purii — Jåa tror vet ide beler. Men fåt ide förmå mig ct: spela. — Nej bewara, — swarode ban med ett satuntstt leende: — jag lofwar, att Dia dygd ide au sättas på några fmir ra pros. Wi lomao frarr, på en of de widibe Strand belägna gatorne, till porten aj ectt:isl atseender ganska aftarngswårt: hus.