Norrländska Korrespondenten – 7 december 1859, sida 3

Man ssworate ögecb!dliatpå Santior?s bunmna. Hon mumtote aenoem naedelböter en löser, som jag ige funde förnå oh vorten epeäenates We neuo ugo i första mäninen. 9 arse fönsterluckat woro få serafädigt stan da, ost ionenting ar hwod fom före ic d:r tune, tunte böras ut på antan. Ea glårfande be, loecning. en ruitar, fort oa torninaar, äfwensom tititga förfresk ingar sate oss br-ar wi berunno oss. Er hrtt tussin ostolrige welare, ett dus ia ikurfaer boil tos wederrartga fosieno er ote te a ig, bate de ärdt före ess. Jug fraftade vit nagon of bem möjugen kunte fänna min werfliga betettning Men suar: besianade jag, art detta ufwaf tnanpt more mjuat. Der car ide fånge suren jag intrådde i rolisen o bunt: yo de 10 ide baft några svor ingar om armada i d. ika fp t bofmareinysmrir Enaellartid baitaftate de mig met forstande min. Den ene of dea, en u läntnina, närmaDe fig til OM med Soandfard och gjorfte honom nigra frågor, hrtty ögonstenagen gåäde mig. (Foris)