Salome och jag, I ef 124 I fommaregmaten, da bu gof wig ett härbt swor. — Jag hör olt 101 bred tftän big en en da vor, Ä ; ord, fom jog ilräf en håsl, för art under. råtta dia att wivä återmänen från Sfcit land fule taga wågrn om Homidi.. Kås got my iitt tigger tober bår. Åctätia det omäänd igt. J få ord beråt:ade jag bonne tanehålfet af mitt bref, famt upprepsde ortar grann: hennes sear. — Mia tonte har säkeri försitou beta swar. Trolingen bar hon undanbällit ditt bref för mig. Talon ej er.derom. ärta öfver heanss stof:! Hon war min wan. Hon syntes tankfuall; bennes bufwud lutade framå.; tet war hftsom Om Hon welat öfwertyga fig sjelf, om sanningen af hwad hon noss hörde. — DÅ tande cu mwerfigen alt, det bu attrydte I tetto brer?