sling, det fen ej bjelpas. Men Solome, buru mörk mia sak än synes, förlorar du dock ide tron på min oskuld. — Frukaa icke, fade hor med sin ljuf wa röst, om än hel. werden är emot dig, förblir jag dock din wän. Men sag mig Om det ej år något medel hwurige nom man fan befria dig? Om jag för: flår safen rätt är det fråga om pennin ger fom du skall utbetala och ej fun? Men antagom, utt en wån kunde eriåg: ga denna summa skulle då dina domare wara glida ant få taga densamma i stället för ott fortsätta en ganglos ransekning. — Konsle. — Huru stor är summan? — Tre hundra pund. Jag är ej wärd mänga öre, tillade jag med ct sorgligt lcende. — Båste wän, bör mig, fade hon, låg gande fin hand i min. Jåg är icke utan penningar. Jag har fem hundra vund, ett testamente, som jag fic för några år sedan. Tag hwad du deraf behöfmwer, allt om du will, betala dessa mån oc du år fri. Det lugn jag hitulls förråd: öfwergaf mig; od nögra minuter förgingo innan jag lunde swara.