Norrländska Korrespondenten – 26 november 1859, sida 2

— Likwisst glömmer ni stundom att rätta er efler detta walspräk. J annat fall anföttrodte ni ide mig er hemligbet. — Hwad skulle ru hafwa för winst af att förråda mig, men deremoet skulle du förlera mydet derpå. Jag skall strart bewisa det. Ferst oh främst skulle du genom att förräda din fader dli ett mål för allmänt föraft, dernäst skulle bina goda wänrer, dina själsförwandter draga fig undan missrädarens fon, och fluiligen är du en fåran samwetsgrana norr att du i ånger och samweteqwal skulle bortsörja ditt lif. Oc föröfrigt ber jag äns nu aldrig låtit min wotsvelare se mina fort förrän spelet war wunnet. Fyll äter glaset. Timmarna förflöto tills wi natt war slagen. Hen stirrade på en punft, ide få: gande ett enda ord. Liusen brunno ned, orasen war i det nogasde förtärd. Duppe hörligt berraktande de under askan alime mande kolen rörde han sig ej, utan för att fyla glaset ånyo, stoppa od tänka pipan. Midt emot honom fatt jag, oupptöre tigt betraft ndz denna morta figur; trött war jag få wal til fropp fom själ; jag