Norrländska Korrespondenten – 26 november 1859, sida 2

ii Han åt och drack med en aptit, såsom hade ban ej på märga dagar förtärt en enda bit. Jag kunde ej taga mina Ögon ifrån honom, Tändande min vipa och follande ett nytt glas lyfte hon foten mot spisethällen. Lutande fig tilbaka i gungstiolen fortfor ban att betrakta mig från bufwud till fot. Den kalla, firerande biicken i hwil ten jag ef kunde uprtacka en faderiig ömyes, plägade mig. D Du är missdelåten med din far, frågade ban, du irorde big i honom upp: täcka en annan Eugene Aram; oc efter du ej i honom finner en sentimental mo ralift, önskar du honom få längt fom pevparn werer. Du har knappast trampat ur barnskorna min gosse. Du fal med siden fåra dig att det är endaft praktiska menniskor med fört och blod oc ide bina drömmande komtemylativa hpjeltar och mulina bokmalar, fom utöfwa inflytande på weriden oc mennifforsa, famt böja deras wilja efier sin. Hade du worit i mitt stålle bode du liksom jag blifwit en lagbrytare och som sådan hade du lefwat och dott. Mut wolspråf är: Vingen Itte vå fig sjelf och jeg tillräter dig ottan. taga detsamma.