Norrländska Korrespondenten – 26 november 1859, sida 2

J. D. 777 Då gamla Beity fom in, sirrade hon häpen på min far. DÅ bon fit lemnade rummet, flod en mörk man, med tjocka mustascher, liknande en franior, derinne, och i bang stalle såg hon nu en frodiga, joviansk engelsman. Min bafliga åter fomsl wäckie deremotr ide bennes förmwir ning. I få ord fade jog henne allt, ywad jag ansäg nödwändigt. Min far tillade följande: — Ser ni denne, gamla qwinna — ban wisade henne en pistol, fom han höll fördold inom fin wäst — fer ni denne? Ri hörde nyp hwad er herre fude. Lät mig oc fåga ett orb, att om ni Öppnar ec mun till ett ord, skall få fanrt fom himmelen är öfwer er, detta wapen frog få ev hjerno. Kom ihag, att jag har länga öron, och om ni midt i natten, wore det blott i en ywiskning, utfåger min hemlighet, skall jag höra den. Genas bit med bränwinet och biffsteken. Gumman stel af försträckelse hastade ut för utt fullgöra den fasawäckande fråm lirgens befadning. 5rukosi serverades. Pia for indjöd mig am deltaga t den samma men jag fånde mig ej tertill haf. wa någos ansais.