blef omkring tre timmar. Wid uppmatk nandet började jag ånyo min färd oc gick tills jag återigen nödgades hemta nägon hwila. Huru många dagar jag gick, wet jag ej, ty, icke aktgifwande på tidens framfart, sökte jag endast att ge nom detta oupphörliga gående bortjaga och döda alla tankar. En afton ifolned: gången höjde fig Howthaites wälkända berg framför mig. Jag war säledes når ri bemmet. Jag dröjde under Guds bara binmel tills Scawfells hjessa mar in swept i mörfer, och ljusen i de små bo: ningarna tindrade fom lysmaskar. Då, med fårade fötter och sjukt hjerta, gick jag osedd på de mig få befanta gatorna och utan att förut hafwa tillkännagifwit min ankomf, inträdde jag i min bostad. V. Jag aid direkte in i mit rum, öfner. raskad att finna det upptaget af en fråme ling. Han bade helt makligt plaserat fig i min gungstol; bang fötter moro infludna i mina tofflor; min pipa höll han i sin mun; och på ett bord, mot hwilket ban stödde fin armbåge, flod ett glas med brännwin och watten. Just fom jag in