yosse, arbetade han fom murare, och fort for, med denna syöselsattumg twå är. Åt 1830, då han endaft war elfwa år gammal radoade han en ung man, aders ion år gammol, som fallit i Rhone. Ar 1832 arbetade han som lsårling hos en minerare, fortjenade tjugosem saus Om das gett. År 1834, tåstade hin tre mån från att brunfna I Rjone, enår ingenteta af cemw kunre sinma. Under det han råd. bate teåja mån, skadate han ida elt finget, hwiltet tom i beröring atco en fördeasivu ten, butelj, och det är nu orugligt. Är 1836 räddade han lifwet på twå resande matkischteter under något löjliga oumständigheter. De hade att jörewija en björn, hwilfen, lockad af ströåmmen, beslu tade sig att taga ett bad, och till ttots af find egares unsttängungar lyckades I sitt förföf, på samua gång ryckande den båda med fig i wattnet, ehuru ingendera af dem funde simma. Fosse fom tydligt wis räfade wata tallstädes, stottade fig i floven och tåddode dem begge. I Juni 1839 räddade Fosse ånyo fem personer. Twå of dem skulle gå ombord på en ängs båt; men halkave från planfän och fold i strömmen. Så snatt Fosse hörde rop om hjelp, rusade han till bron, och då han fig att de sjunkit, tog han ett spräng becifrån, dykade och bragte dem båda til wattenytan, nåstan inneslutna i hivaran. brad ärmar, J Sept. månad samata år föll ett fruntimmer i strommen, då hon siude gå onibord på en ängbät. Foese sprang i ströåomen, sädan han war, dykäs de under ångaren, grep fruntimtet och för de det i sakethet till firanden. Twå an: dra personer täddades af honom undet nästan lifa omständigheter. För dessa utmärkia tjenster belonade mäten i Beans catce honom med en silfwermedalj. År 1840 blef ban fonskriberar; men innan han förenade sig med sitt regemente, tådds dade han ottecligare twå Uf, en quwiänas och en mans. Den förra hade hoppatet kanal för att dränka fig sjelf. Mannen bade af wada fallit i Åhone. Derför belönades Fosse med en andra fufwears medulj. Han blef nu med fist regemente skickad till Strafdurg, od under sitt witande der tårdade han twa män och twå här nar, hörande tull tegementet. Matlifen De la PI ce war få nöjd med lind för bålande, att han forsorte få bettigen af Orleans att gifwa hörs ett tiddatefore; men hertigens söd hindcade detta att ga i fullbordan. År 1841 då Fosje uppe höll fig I Besancon, soll en földat i flus den Douds. Twå blind dess tamtäter gingo i wattnet efter honom, men aba tte woro nåra att drunkna emedan de rå lat i ett djupt hal, då Fosse hoppade floden och täddade dem alla. För denna uodiga gerning erhöll han tredje filfivers medaljen. Når han 1847 blifwit umaao till en beftåOning wid gotsstattonen I Beaucaire, blef för honom nocwandigt att låra låsa och frufiva, och detta inhämtare han fnart med biträde af iwå inforuwate. rer. Han wac då tjugoåtta år gummdl. Någon tid derefter skule en man stiga upp från en båt på en timmerslotte, uien k