Norrländska Korrespondenten – 16 november 1859, sida 2

bon ousorgsfullt dolde för mig. Jag förstod ctt den möria bemlighet fom oms böljde mina försto år bår vå jorden låg der innesluten; med darrande hand öppe nade jag skrinet Det innehöll endast en fnipva gulnade papper och två, tre game la tidningar. Det war mörkt så att jag mäste tända ljus; wid sidan af liket börs jabe jag läsa brefwen. De woro minnen of en kärlek fom brunnit en tid och mår bända slutligen slocknat. Min moders hjerta lig framför mig i dess qwinliga renhet och obegränsade rikedom af den mest försafande kärlek. Dessa bref delade fig i twå serier för re och efter äktenskapet. De sednare ins iresserade mig mest. De woro adregjes rade till min fader, fom då war en res sonde hondelserpedit. De woro uttrock af hemlifwets sallhet och andades en får dan ömhet för honom til hwilfen de woro strifna, ott de lockade tårar ur mina ögon. Allt fom jag life ökades intresse fet; de tre sista brefwen woro uppfollda med aningar om någon stundande olyocka, men uttryden i dem woro allt för dunfla för om gifwa mig de önskade uppfygniga: garaa.