Norrländska Korrespondenten – 16 november 1859, sida 2

Hon wisade fig nädig mot alla. Some eg upp och wille skafa band med mig. — Jcke förrån du på höiligt fått belfat olla, fade hennes tant med en sträng, befallande ton, — God natt med er ala, sade Sutfos me med darraude röst. Hennes farmormor fysfte Henne och tog med mycken rörelse afsted af henne. — Ack herr Coraforth, sade fru Chines father, wändande sig till od) läraren tryc: tande hans stora hand mellan fina små mjufa härder, ni beyöfwer en bustru för att göra er lycklig. Ert husliga lefnadssätt är enligt min smäak. Om jag blott wore yngre. Men jag wil ej såga mera. Ni är, fom jag tror, en fiväng man. Foljande morgon klockon 6 od jag til hälften dold dafom porten. Jag sag den pråfiiga postlwagnen rulla förbi. Sao: mes snabba blick urptåckte mig hwat jag stod. Hon fysne på fi agret di mig, eg nande mig en öm afskededlick. Det war sina gången jog fig henne på många år. Efter hennes afresa förfjöntjag i mina förra lefnadswanor. J bcrjan kande iag en obesttijlig tomhet efter henne. Mina pramcaader i irefren ntan Salome fn