Salome och jag, af Cbarles Dickens. (Forts. fr. föreg. n:r.) Mina afmätta steg woro liksom afnasds fade efter hang under många betroktelser längsamma gång och jag nödgades oats tadt de många wackra blommor oc fjär rilar jag fåg, håda mig wid bans fira. Men den barnsliga fromhet fom låg vå djupet af bådes wåra hjertan, war före eningslänken mellan oss Mycket tf råd. de just ide inom min farmors lilla fri stad. Till följe af ständiga plågor fäne de jag mig ofta nedslagen, talade ej moc. fet och mar stundom wid elakt lynne, Min farmor leg fällan. Nu wet jag bwaris från hennes sorgsenhet Härledde fir. Mången natt liggande waken under det att jag tryckte min brännande panna mot den falla wäggen, börde jag benne gå ifrån det ena hörnet i det andra i bene neg sängkammare, fnyfiande och talande mid fig sjelf. En natt då detta war hän: delsen, säg jag henne genom den halföpp nade dörren — ty det war mänljust —