Norrländska Korrespondenten – 5 november 1859, sida 2

wandringer; men detaljerna of de förän. dringor den goda eller onda anden un: dergär, innan han abserberas i Budba, det högsta wäsendet, wariera gottydligt, nästan efter hwars och ens egen fantasi:. De fom sändas till helwete, genomgå alc la slags plågor, hwilka tilliogas dem af rysliga witunder, och befrias de en gång derifrän. är det endast för att wandra omfring fom menniskoslägtets plågoandar, eller inflyonna i kropvar of otäcka och män ietiga djur. Når presterna fomma, låg ges liket på golfwet i det förnämsta rums met, och en tafla uppsättes wid dess sida. Bredwid ställes ett bord, hwarpä sättes fötträtter, lampor och röfelse. Medan presterna låta böner för att befria själen från slärselden och helwetet, uppmana de emellanåt de närwarande att gråta oc flaga. Wid desia tillfållen äro i synner het qwinnorna högljudda sina sorgbety. gelser, öwsom upphäfwande de jemmerli gaste klagoläten, ömsom pladdrande med den försikommande. Papper med bilder på brännes. Hwita tlyltor, i stället för de wanliga rödo, jemte en papverslapp med den dödes namn, titlar, älder o. s. w. urphängas wid brer. Prester och mir