Norrländska Korrespondenten – 2 november 1859, sida 2

—— nåärwarande förhållanden, men hwem met pwilka bojor fom trycka henne? Wi äro nu alla åter förenade i hemmet och Jenny är det enda ämne i hwilket wåra tanfar äro skiljaktiaa. Hjertat swider wid den tanken att aldrig mera få fe min lil la fåra Jenny, aldrig få helsa henne med en kyss, ide få önska henne Guds wålfige nelse i den sfer der hon inträdt. Jag läste för några månader sedan att grefs. we Delamotte blifwit utnämnd tid minis ster. Det är allt hwad jag wet. Wi äro alla lyckliga i wärt fridfulla hem — ärad woare Gud. Men ett fattas — åts minstone mig — min lilla älffude skyddsling. Slut.