Norrländska Korrespondenten – 29 oktober 1859, sida 3

serligen giort intryck på hennes bjerta, men att hon af aftning för min dotters känsla försökt dölja det, ty Hoifen fär: lek min dyre fader kunde ersätta mig den sorgen att förorsaka er en smärta, wore det blott för en enda dag.7 Men snart warseblef hon att Gertrud misstagit fig på den unge juristens känslor och till följe deruf hade hon lagt mindre band på fina. Hor tillade att då min hustru fig mils ningen i hans hand, hade han fort förut friat til henne. Hon hade gifwit honom ett wilforligt samtycke, nemligea om hon erhöll mitt, ty, min dyre fader, tillade bon på fransyska spräket, det förutan, ingen lyda för mig! Dagen derpå have jag en tete a tete med Hartley. Jag meddelade honom Jennys lefnadshistoria, att hennes härkomst, huruwida den war hög eller låg, laglig eller olaglig, war of fulltomligt obekant. Men att fom jag tagit henne från fin fordna beskyddarinna och i alla afseenden ansåg henne fom eget barn fann jag mig förbunden att gifwa benne en hemgift i förhållaude till mina wilfor. Warmt tackade han mig på ett fått, fom om han härutirnan icke wäntat sdet ringaste, och jag betwiflade ide att