Samma afton utgjöt Getrud sjelf sitt bedröfwande hjerta för fin far. Hon sörjde utan bitterhet eler harmfulla fäaslor. Hon befånde att hon långe haft en Öm: mare känsla för Hartley, fom han warmt beswarat, att den tagit fin början före och fortfarit efter Jcannettes ankomsi. Men nu hade det blifwit henne klart att bon förlorat hang kärlek. Hon anflagar de ide Jeannette, hon trodde ej att dens na genom någon lift dragit hang hjerta ifrån henne, men att det mar hennes adopterade systers öfwerlägsna egenffas per, fom förbländat honom. Gertrud bad att få flytta till fin faster boende i en annan del af staden, tills bröflonpet förs siggått. Utan en skymt af owilja anhöll bon om denna ynnest som jag genast be: wiljade henne. Jag war fullkomligt öfwertygad att bennes förhållande egde en ädel bewekelsegrund äfwensom att min skyddsling utan sitt ätgörande fängslat den unge mannen, fom måhända aldrig warit sä fästad mid Getrud, som denna föreställt sig. Gråtande fade Jenny mig att Hart. leys uppmärksamhet mera bedröfwat än fröjdat henne, att den unge mannen wis