Norrländska Korrespondenten – 26 oktober 1859, sida 3

med få kalladt skinnarbete. Kortligen, hon egde mycken färdighet i alla flagg fruns timmersarbeten. Hon spelade med talang harpa, orgel och piano På sistnämnde instrument har jag hört henne spela med en skicklighet, fom i en förre sällstapskrets wäckte allmän beundran. Hennes för. menta köld och förbehällsamhet märktes ide; hon talade gladt och öppet, och det war henne en njutning att bidraga till andras nöje. Wi hade wåra fmå cons certer, i hwilka hon war själen, och min kyrka erhöll i henne en organist, som icke den största lön kunnat förskaffa mig. In: nan de sex weckor woro förflutna, hwilka woro utfäftade för miss Jeannettes wir stande hos of, skref jag sill miss Madas weth, anhällande att hon måtte få grearslanna hos mig tills ett eget hem mådäns da bjöds henne. Wiöd denna tid gjorde fig Jeaanette misstänft för otodjambet och brist på hjers ta. Hon kunde ej på något wilkor före må fia att skrifwa en enda rad til fin fordna lärarinna. ÅJag kan icke saga att det smäriat mig att lemna henne; jag fan ide tacka henne för en wänligbet, fom hon aldrig bewisat mig. (Foris)