Norrländska Korrespondenten – 26 oktober 1859, sida 3

ö fen slägting till min hustru, lord Battfas reg, war den förste, fom meddelade mig glädjetidningen, od har min bustru af en förlätlig fäfäaga tillskrifwit denna frånds stap wara medlet till min befordran, Men sjelf ansäg jag den härleda sig frän ett af mig utgifwet theologiskt arbete, tryckt 1830. På min ort wäckte denna utnåme ning mydet uppseende. Bland många lyckönskaingsdref mottog jag äfwen ett från min lila wärnlösa flicka i Carlisle. Hon hade wägrat mottaga wår inbjudning förliben midsommar, troligen emedan han förmodade att wära tillgångar ej utan swärigbet medgäfwo någon til ökning i wär fammiljekrets. På min uppmaning skref min hustru ett nytt bref, bedjande henne besöka of i staden. Jem förelsewis hade wi blifwit rika. Lilla Jeannette kom till oss. Hon war nu en utbildad ung qwinna och hade tid fin förs del begagnadt den underwisning, fom meddelats henne af miss Mackaweth. Hon talade flera lefwande spräk, men bäst fran. syska, hwilket mest öfwerenstämde med hen: ned naturliga dialelt. Med sitt blyerts slift gjorde hon utkast, målade, förskönade ! gamla ramar af ef, hwilka hon prydde