omkring 74 kannor win, omkring 10 rdr mt) bestående af smärre sedlar, samt foppars och silfwermynt, och twenne jern törar; och 2:o de tjufwar, hwilka natten mellan måndagen den 3:dje och tisdagen )en 4:e innewarande månad, medelst in: )ott, tillgript dels i Ljustorps kyrkas actistia 15 rdraärmt, bestäende till större delen af kopparmynt samt några filjwerslantar och en kagge innehållande omfring 3 kannor win, dels hos landthandlanden O. P. Byström 12 a 14 bouteljer, inne: hållande dels madera, dels portwin dels ock saft, samt ett halft lisp. ost. ) i wår förra notis uppgåfwo wi efter den uppgift wi erhöllo, att Inga penningar blifwit stulna, hwilken uppgift wi nu finna wata förhastad, fom enligt om stående, härmed rättas. Kengl. Maj:ts Tal till Niksens Ständer på Rikssalen, wid Riksdagens öppnande, den 24 Oktober 1859. (Ankommet med Telegraf i går, e. m.) Walborne, Adle och Walbördige, Årewördige, Wördige, Wällärde, Åreborne, Förständige, Wälaktade, Hederwarde och Redlige gode Herz rar och Swenske män! Då jag idag första gången helsar eder ; såsom konung, hwila mina tankar lkafom edra på ett gemensamt föremål för wår wördnad, wår saknad och wår tacksamhet. Hwad min högtälskade hädangångne fader waru för de solk, hwilkas sällhet utgjorde målet för hans oaflåtliga sträfwande, der om witnar den sorg hans alltför tidiga bortgång i alla hjertan uppwäckt, derom witnat det nyttiga han förberedt, det goda han utfört. Hans handlingar skola lefwa i håfderna, och ännu af måra fed naste eftetkommande skall den fridsälle och folkkäre konung Oecars minne prisas och wälsignas i nordens förenade riken. Till mig har, säsom det dyrbaraste arf, jemte hang kronor, öfwergätt hang kårlek till folket och hans omsorger för dess wål. Hans föresyn skall tjena mig till leds stjetna. mina handlingar skola bewisa att min ådle faders efterdömen slagit djupa I rötter i mitt hjerta, och att detta lika med j hans llappar warmt för fåderneslandets äåra och wålgång. i För uppnående af detta höga och för oss alla lika dyrbara mål, förlitar jag mig, I gode herrar och sweaste mån, på eder fkraftiga och fosterländska medwerkan. Då konung och folk gå hand i hand, i funna de, med den Högstes bistånd, lugnt I motfe kommande tider, och finna inom fig sjelfwa den styrka fom upprätthållandet af fåderneslandets sjelsständighet en gång fan fräfwa. Grundad på ömsesidigt förtroende, skall denna endrägt alstra Ömfefidig tillfredställelse och landet deraf skörda den lyda, hwilken wi alla eftersträfwa. Till denna lyckas befåstande bidraga åf wen ulsigterna för en stadgad thronföljd Med lika faun glädje fom jag sjelf, haf , wen J derföre otwiswelaktigt, gode herra