Norrländska Korrespondenten – 26 oktober 1859, sida 2

ske bäst för henne att resa till Carlisle. Under tiden skref jag till hennes lårorins na och efter en weckas förlopp förde jag henne tillbaka. Miss Mackaweth mottog henne med ohockladt nöje. AJag häller werkligen af flickan, fas de hon under ett enskilt samtal med mig; mitt answar i i anfeende till henne är stort. För elfwa år sedan mottog jag henne uns der ganska sällsamma omständigbeter. Ett fransyskt medelälders fruntimmer förde henne till mig, sägande sig sjelf wara trotjenarinna inom en engelsk familj, som wistades utrikes och hon hade föreslrifter frän bennes föräldrar anseende till hen neg uppfostran. En stor summa i frans ffa werlar lemnades mig; den war til räcklig för alla omkostnader under de före sta månaderna. Tid efter annan mottog jag bref i Jeannette mors mrs Smiths namn, men, fom jag tror, ffrifna af den qwinna, hwilken hitförde henne. Bref. wen blefwo allt sällsontare slurligen uppe hörde de. När penningarna woro slut, skref jag på Paris till mrs Smith, men fid ej något swar. Genom ätsdilliga efs terforskningar fid jag slutligen weta att ide en fådan person nägosin funnits der,