och hennes händer äro ej fina. Hon hår: stammar från en slägt i England inom ywilken qwinnans uppfostran aldrig öfs wergått til någon klemig, wek behanode ling. Tidigt befant med lyckans förånderlighet, bar hon redan baft allt för många pröfningar för att frukta fommans de tider. Wisserligen erinrar hon fig lyckligare dagar, men mellan dem och de med ogräs blandade skördar, fom enkan upphemtar, har en långwarig skilsmessa redan egt rum. Gossen ser helt glad ut i sin nya mundering, sin blå jacka och guldgalonen fring mössan, hwilken fednas re utgör hans förtjusning. För första gången går han ut för att förföfa fig tid siös. Wisst synes en liten ryckning i öfwerläppen, men det är ocdfi det enda tecfen til sinnesrörelse, fom hos honom för: märkes. Om jag läser rått i band ans sigte, skola hwarken hafweis häftigaste stormar eller de hetaste drabbningar qwif: wa modet i hans sjal. Hwad skulle jag icke wilja gifwa för att kunna blicka in i hans moders ögon, då hon en gång ser hans namn med utmärkelse nämndt i tid ningarna. På nägot afstånd från dem flår en fol