Norrländska Korrespondenten – 22 oktober 1859, sida 2

och en knölig käpp i sin hand som ofta för med sig hela sin förmögenhet. Har bar gått utan uppehåll en lång wåg, men ban förenar fig ide med det forsta lysan. ve tåget. Han behöfwer spara fina få styfrar til en läskande dryck. Han år en man ännu i styrkans ålder och fåfert ide sysslolös. Ännu har ban twå starka armar med hwilka han kan förtjena bröd; för hwem? För hwilka, om ej för en äls skad familj fom ban wäntar med sista tår get och för hwilkas skull han gätt tjugu mil, för att spara några rikodaler. Daf: tadt den rynfade pannan och mörfa blic fen eger han ett ömt och försakande hjerta. Gif aft på dina ord då du tilltalar honom, ty han är misstänksam od från bällande. Han behöfwer icke dina hala ord utan mening; han har inga att gif. wa dig i utbyte. Han skryter ej med sin fosterlandsfärlek. Första klassens resande fe på honom med sneda blick a; i sina hjertan betrokta de honom fom en rabu: lift, men of den mannen hafwa de ej nå got att befaro, ty ban får i begrepp att lemna England och troligen för alltid. Men skeppet på ywilker han tänker segla, som han aldrig sett förefaller honom som