Köttsaltning ster, enligt 1838 årg Alaanacha, förmons ligt och fafert på 2:ne fått, neml. antins gen genom stark ingnidnin g af faltet i hwarje köttsvcke och inpackning få härdt man fon i kåtilet med påströning af salt mellan stuckena; eller kokatr man faltetetillalafe oh slår densammo, fullkomligen kall, ofwanpå köttet, som bör ligga ordentligt, men ej hårdt i det med tapp wid botten försedda kåruet. No. Det förra sättet år mera nerigt, då kättet skall forslag såsom handelawara längre måg, ehuru det och i thy fal gerna och lätt fan omläggas och packas till större fasthet. — Det fenare sättet förtjenar ofelbart foretråäde wid insaltunng för eget behof, helost det i fira afsaende år onyttigt att för mycket hårdsalta (man fun: de äfwen säga forsalta) förr, samt alltjöt långe behålla bet såsom sädant eller flute ligen, ja nära, alldeles otjenhat till föda, nil och med skarligt. Det borde ätmine stone uldrig hallas öfver i är, helst blott Proportionen i detta fall, hwilken hwar och en latt fan uttäfna för förre eter mindre qwantitet, år följande neml:: Till 16 Lisp:d fött tages I kappe eller 10 skälp:d hwitt salt, 5 lod saltpeter och 2 skälv:d pudersocker, att i 74 kannoc watten uti ren kittel eller panna uppfokas och ger nom linneduk anbringas. — Efter en mecka aftappas lafen, för att åter på släs, hwarmed fortfares 3 a 4 gånger eter en månad, alltid med en weckas mel. lantid. — Underlåter man fodret, hwilket dock har en stot kraft, att freda från för: ruttnelse, få taqes några skåld:d mera salt. — KKeilet, ställdt på be-mwäm upphöjning, för aftappningens skull, bör ide placeras i djup och unken källare, Der förtret få lätt tager elak smaf, utan i annat luftigt och swalt rum, (ju swalare, desto bättre) hwar igenom kötiet fulkomligen håller fig ifrån hösten till Maj eller Juni månad. Skall det förwaras längre, eler märler och fruk. tar man annars någon olägenhet på föts tet, få omfofar man lafen, med förstärkning af några skålpund salt. — Nb. Fläsk, i synnerhet mycket fett och tjockt, förwaras tillförlitligast genom ingnidning med sönderkrossadt salt, saltpeter och foder i större mängd och förhållande, äfwensom det så kallade grofwa eller starkare och butrare saltet hår, samt på ister och fett werkar mindre ofördelaktigt, än på fött. Anm. S:t Ydes falt kallas groft; Läneburger duo fiat och hwitt. Det