att gå in i Skomakar Pelles förstuga och få snart dörren flod uppe eller kunde fäs upp, wips war han der, och om der då fanns den alldra minsta Guds gäfwa, hwilket, då förstuguhålet tillika tjenade till handkammare, ofta hände, få hade man fett det för sista gången. Det gifna är att gumman hwarfen fruftade eller hatar de någon lefwande warelse få grundligt fom den grisen. Wi hafwa, få godt wi kunnat, följt den beskedliga gummans tankegång, wi weta nu hwad bon fruktade; när det bultar nästa gång få wi meta hwem hon minst fruktade och mest höll af. Och det bultade, och det war gubben sjelf fom fom. Han fåg mycket ufplustrad oc klen ut. Stackars gubbe, hang wandring hade warit lång oc befwärlig, han hade litet att fordra än här, än der, och hade warit ute på uppdörd, emedan det dagen derpå war marknad i staden och han behofde köpa hem litet; men de fleste woro ej hemma och de som woro hemma hade inga penningar. Det war dagens historia. (Gurmmans berättelse om tolfskillingen