af Osnabräd hwadan jag med armar och ben slog mig genom den packade folfmassan fram till altarskranket, innanför fil ket den mårfwårdige apostelen också mycket riftigt befann fig, omgifwen af tjenfteans dar i gyllene kåpor. Hand helighet biskopen från Osnabitid såg ulldeles ut fom en manlig menniska från Osnabräd, eder säsom hwarje annan tysk kan fe ut. Det eviskopala ornatet glänste och sken kring honom från topp til tå. På hufwudet bar han en fårde les wälarbetad mitra af papp, fom war öfwerdragen med guldpapper; på händer: na bar han himmelsblå sammetewantar, hwilka woro inmwmåndigt wadderade, hwae dan han omöjligen kunde frysa ou de dyr bara fingrarne; i högra handen höll han den ståtliga kräklan, hwarmed han då och då stötte i golfwet, för att erinra den talande pastorn om att skynda sig med hwad han hade att säga. Sedan hr pastor Schyrhoff emellet tid meddelat församlingen hwad han hade på hjertat, afsjöngs en särdeles wacker hymn, under det att hang helighet från Osnabräd besteg altaret, der han insweptes i ett moln af röf, mid gifwen winfåt twen ne chor-gossar, fom efteråt, sedon röken hunnit utbreda fig öfwer församlingen, ledsagade honom med brinnande waxlius fråm till altarskranket, hwarest han hänwände fig till församlingen i ett rörande och för tilljället särdeles lyckat tal. Ehuru de katholska dogmerna måste wara frånftötande och osmakliga för ett warmt och fannt proteftantifft finne, få fan jag ide neka til, att hang högarewördighets helsningstal war i wissa punkter upplyf: tande och tilldragande. Hwad särssilt sjelf wa prononciationen betråfsar, få får jag erkänna, att jag werkligen ide trott, det man talade en få ren och god tyffa i Der nabräd; ätunnstone fan jag ånnu rätt mwål erinra mig att hafwa läst i en game mal tysk geografi följande satiriska anmärk. ning: Osnabröäd, tleine stadt, wo man deutfde Esel sprechen hören mujfs. GC mellertid följde firar efter biskopens helsningstal en högtidlig konfirmations-akt, hwars ceremonier bestodo icke allenast I ut delandet af brödet och winet, men octså i den s. k. heliga fmörjelfen, hwilken, såsom en hwar fånner, spelar en få be tydelsefull role härwidlag, ehuru den pros testantiska förfan ide welat gå in på att för fin del antaga den. Också utfördes smörjelsen tem ligen hegtidligt, sedan hang högårewördighet afdragit de himmelsblå sammetswantoarna. SiGdsta akten i festen bestod i affjungandet af den wackra, werldsbekanta hymnen Te Deum, fom ide mindre ån twenne gånger upprevades, hwarofter hang helig: het aflägsnade fig ur skyrkan, beledsagad af hela fin skimrande swit, fom mar oms gifwen å ömse sidor af chorgossar med flammande warxljus, samt anförd af det helisa korset. Då jag hade den offartbas ra åran att få en platå i fyrfrörren, dere igenom precessionen skulle passera, få war jag i tillfälle att få hang högårewördighets omedelbara wälsignelse i ett wålsignadt dusch af wigwatten, hwilket han i förbi ALLAÄAAAnnn —