haft en batting, nej inte ett runstycke beller. Han köpte en skål mjölk och en kaka och för detta tog gumman betalt med sex skilling, bwarwid wexlingen befanns nås got trasslig, emedan hennes slantförräd gick få pass öfwer ser skilling, fom ffilnas den mellan en halfannan styfwer, fom det bordt wara, i stället för en Stora Kopparbergs polett, eler twå hela fyfrar, fom det nu werkligen war. Det war mer än wäl att gumman, i fitt tycke, tagit bra betalt, få att den afbränningen kunde tälas. Sedan främlingen druckit sin mjölk, gick han, under tusen wålsignelser, och gumman sköt trädrigeln åter för dörren. Hwartill denna försigtighet? fruktade hon mennistorna? nej, wisst inte; men ändå hade hon alltid trärigeln före då hon war hemma, oq läste då hon gid ut. Safen war nemligen den, att Ref DÅes skan, enkan, som bodde i en stuga, som låg längre upp i markerna, hade en grid, fom ide bar aktning hwarken för gårdesgårdar eller grindar. Den der grifen, det år riktigt skamligt att tala om för herskaperna, Hade fått en obegriplig luft