Norrländska Korrespondenten – 15 oktober 1859, sida 2

sör att roa dem, som ha den godheten läsa mina Efemerider, utan twärtom en bistoria, som icke ens bör dela det öfri gas öde, att glömmas bort inom en dag. Låten af godhet, om ock allt hwad jag i öfrigt skrifwit, enligt sin natur, hastigt förswinner, endast denna lilla sshändelse, fom i sitt flag hwarken är den första els ler blir den sista, stanna i ert minne. Kanste det finnes mer än en af er, som kan göra mer än jag, ty jag kan ej me. ra än berätta något fom måfte sluta med frägetecken. En skålmjölk. För omkring tio är sedan såg man, dä man for utför en liten back.knall, på wår gen mellan A. oc M., en liten grå fur ga, omgifwen af ett potatisland, men äfwen med en forts blomrabatt utanför gafwelfönfiret, med några pioner och en stor förwildad winbärsbuske, fom utgjors de det rifaste löfpartiet i närheten. Men fastån stugan låg kalt på fin fule fafnas des ide ändå skog, fom för öfrigt infats tade wägen på ömse sidor. Det war mot qwällningen en höstafton, och redan hade gumman på stället tändt