En samwetsfråga till wår tid. (Ur Efemerider? af Onkel Adam). Ze ftilla i landena, det will siga dessa bestedliga menniskor, fom af intet ondt weta och sow, Om de höra en deunknande rova på hjelp, springa fin måg rför att slippa fe den fasliga synen, bus ru en menniska drunknar, lefwa för fin del, fom de wilja lefwa, i en lycklig ofun nighet om allt ondt, som icke rent af slär ned på dem sjelfwe. Det år den gudsnädliga egoismen, fom twår fina händer och pjunkar öfwer denna werldens mör ka öden, öfwer menniskornas förderf och allt möjligt elände, men också aldrig foms mer längre efter går ett enda steg för att få det bättre. Dessa beskedliga menniffobarn äro just de, fom med panisk för ffråes kelse funnit att tidningarne, bland fina rubriker, uppta Rittegångsoc Polisfaker. Hwartill tjenar detta, annat än till att uppröra folks känslor, allt det der funs na wi ju åndå ide hjelpa, det är blott en förlustelse för råa menniskor ott läsa om brott oc straff, få låter tlagosängen.