ImcCtt HL je s1 , PE ER UME allt slutar fom år 1812 men ett återtäg från Moffau. Ack, den fåre Forni och hang älskwärde furste hafwa ej haft den lyckan att fe fina visioner gå i fullbordan. Under de 14 år, som Frans XV suttit på thronen, war hertigdömet Modena, bol stafligen taladt, ert litet China i midten af Jialien. Det offentliga lifvet war Hödt; utom den off ciea journalen hade ingen tidning rätt att der utkomma. Då det war förbjudet att utan tiilåtelse lemna hertigdömet och man endast med stor fvår righet erhöll denna tillåtelse, erforo mode neserna ingenting af hwad som hände i Europa. Uppfostringswäsendet mar uteslutande anförtrodt åt jesuiterna, fom näst fursten bildade den främsta och fruktans. wärdaste matt i staten. Ått förtörna fur sten eller jefsniterna medförde lika stor fara. Äfwen båra alla hus i hertigdömet ännu i dag Jefusordens chiffer, mejslad i marmor eller sten, öfwer dörrarna. Under en tidrymd af 14 år hade Frans V, understödd af fina andliga medarbetare, omhåljt sina statet med en änau möte fare hemlighe2töfull maft ån det gamla Ves nedig. Spionwäsendet blomstrade i hwarje wrå af hertigdömet, spionerna kunde knappr räknas, och enhwar fom lånade fig åt angifwarekallet fann fin räkning derwid. Hertigen hade rest hela byggnaden af sitt herrawalde på befolkningens okunnighet, detföre hyste han odjå en om fö kärlek för fina undersåtare på landet. De, fade. ban, funna hwarken låsa efter skrifwa, derföre äro de mina bästa underfötare. Trots alla de försigtighetsmått, fom Frans V iillgripit, för ot från fina stater utestänga hwarje flägt af tidsandan, skulle dock denna pattiurkaliska styrelse taga slut. Fransmännen hade ryckt öfwer Alperna, hertigen insåg att hans siällmng war betånklig. Han låt nedtaga målningarne i sitt palats, han inpackade alla fonstsaker, berofwade huset Cace forartas de bibliotek dess dvrbaraste manusktipter; han bemäktigade fig de oskattbara samlin. garne of medaljer såwal af guld som silf wer och lät om nåtterna fanda alla dessa dyrbath-ter till Wien. Dorrwredena i det hetrtiglina palatset woro ar silfwer — han låt borttaga oh ersätta dem med knappar af glas. Sedan allt detta war gjordt, tog han allt hwad penningar hette ur statsk. åsorna och afmarcherade i spetsen för fin armåe, fom bemnod af 3000 man. Woe den tiden war hertigdömet Modes na besatt af österrifiska trupper; hettigene soldater omgäfwos på alla sidor af den wida taltifare osteriifiska armsen, och blef wo sålunda, med eller mot sin wilja, förda ur landet. J ettudellet i Reggio hade her tigen 24 politiska fångar. Han wille ej lemna dessa åt sitt öde, utan låt genom österrikarne föra dem till fassematterna i Mantua. Detta såg karakteriserar mans nen; alt sk ffa undan målningar, böcker, penningar od) medaljet, är ej särdeles Des lkat — men att behandla menniskor fom saker och släpa dem med sig wid sin flygt ur landet, det har man ånnu ej upplefs wat. Wi behöfwa wål knappast tillägga, att dessa 24 olydliga fångar ännu i dag befinna fig t den Ule gamens af Mode na kloc. Det anmårfte8 redan ofwanföre, att Frans V war suål. Wi tilågga mu, att i han äfwen dref oder, ehuru han höll sig för en herrskare af Guds nåde. Han uppe föpte årligen ala skördarne i sitt hertig döme efter af honom sjelf bestämdt pris, för att sälja spanumålen i detalj till fina undersåtare, också efter eget pris. Han war hertig och äfwen spannmålshandlare i Modena, oh denna dubola egenstap in: bragte honom årligen betydliga summor. Som hertig arep han med fulla händer i statskassan, fom spannmålshandlare köpte ban billigt, för att sålja dyrt. En dag stref han till föreständaren för en landgs forsamlmg i prowinsen Reggio, att han wille köpa en församlingen tilhörig skog för 300,000 sr., och att ban, om förfame lingen ej gick in derpå, skuue annamma ca KK AA — —— BR ee. hå töe——LwVe vesve—