Norrländska Korrespondenten – 12 oktober 1859, sida 2

hela Kreml bafwa flugit i luften. Och faran fom oförmodat mycket nära! YPlbtsligt, sasom genom ett trollslag, uppgick den herliga bagaren med fira otas liga waror i lågor. DÅ Kremt tåg tills räckligt nåra för att äfwen blifwa antänd, om endast winden bade frrungtt öfweri denna rigtning. Men lyckligtwis läg winden ifrän Kreml, men ändock flögo brinnande eldqwastar ända dit öfwer, och soldaterna af gamla gardet stodo på tas fen och afwärjde med makt gniflorna och eldkulorna, fom den häftiga stormen fringe dref i luften oc sedan kastade på taken. Stormen blef med hwar minut wildare. Så fom natten med fina fasor. Förgåfwes bådo generalerna Kejsaren lemna Kreml. Han wille icke. Då ropade plötsligt hundrade röster: Rreml brinnner!i — Derjemte greps en Ryss, fom hade anlagt elden och bes kände att han hade gjort det på befallning. Ala stodo fom förstelnade. Förffrädels se, raseri och förtwiflan intager deras hjertan — och den Ryska mordbrännaren slutar sint lif under gamla gardets bajos netter. Nu, då Napoleon fer att han ide end